Per var näst äldst av syskonen. Han föddes 1927-09-23 och avled 2011-02-04 efter en längre tids sjukdom.

Per gick skolan i Tjärnmyrberget. Det var 6 års skolgång på den tiden, men det blev 7 år för Per eftersom att han ofta "glömt"

att läsa läxor och kom ofta för sent till lektioner. Men han berättade själv om att han en gång plockade en bukett blommor som han gav till "fröken" och blev då frökens gunstling. Det blev även en kortare utbildning på snickarskolan på Skansnäset där han bl.a. gjorde en byrå som han var väldigt stolt över och som utgjorde en del av det första möblerna i det första egna hemmet.

Han var den första av syskonen som  flyttade hemifrån, vid fyllda 21år (1948). Han hade fått arbete vid Hägglunds & söner i Örnsköldsvik och bodde den första tiden på ett pensionat nära arbetsplatsen. På pensionatet arbetade Britta Boija, som likadeles flyttat från Bjärtrå för arbete. 

Tycke uppstod och Per gifte sig med Britta och de fick en dotter och 2 söner, Eva-Britt, Tommy och Glenn.

Per hade dessutom en son utanför äktenskapet som heter Roger.

Britta föddes 1930-11-17

***************************

Pers och Brittas första gemensamma bostad hyrdes av Hjalmar Norberg i Kroksta (c:a 2km från arbetsplatsen i Gullänget).

Det var kök med en sovalkov och det fanns 2 likadana "lägenheter" på övervåningen. Värmen kom från en vedeldad spis och veden fick man skaffa själv. Vi bodde där fram till 15 december 1952 då Per och Britta fått en nyproducerad 2 rumslägenhet i Gullänget. Det var väldigt få bilar i Örnsköldsvik vid den tiden så flytten dit skedde med hjälp av Hjalmars häst och vagn.

Eftersom att bilar var sällsynta så fanns inga parkeringsplatser heller i det nya bostadsområdet. Jag minns att Brittas äldsta syster Ingrid med familj var på besök från Bjärtrå, och min morbror Johannes hade en gammal Opel kadett från sent 30-tal och som han renoverat och penselmålat ultramarinblå. Den bilen stod då parkerad på "våran" gård, och en massa barn stod runt bilen och tittade då jag steg fram och sa med lite myndig röst, Det är vi som har främmande...

Bilden nedan liknar den bil som morbror Johannes

Eva-Britt gifte sig med Bo Carlström och fick 3 söner, Jens, Jerry och Christian.

Jens, Jerry och Christian har egna barn idag.Eva Britt är idag sambo med Johan Sandström.

Tommy gifte sig med Marie (Pia) Andersson, och fick en dotter, Linda, och 2 söner, Kim och Emil, inom äktenskapet.

Marie hade också en son, Fredrik, sedan tidigare som efter äktenskapet blev Tommys fosterson. Fredrik, Linda, Kim och Emil har alla egna barn.

1988 köpte paret det hus i Kroksta där de fortfarande bor och sönerna bor alla 3 inom gångavstånd.

Dottern är lärare och bor sedan flera år i Floda – Göteborg.

Glenn var sambo med Birgit Wallin när de tillsammans fick 2 döttrar, Towe och Terese, och en son, Tony.

Terese och Tony har egna barn.

Glenn gifte sig senare med Ulla Jakobsson.

Roger var gift med Ulla-Britt och har en son, Bennie och en dotter, Malin.

Bennie och Malin har egna barn.

*********************

TBC (i folkmun kallad "lungsot") var en landsomfattande farsot.

Per blev drabbad av TBC i tidig ålder, (Bertil dog knappt 11 år gammal och även Fritz var drabbad). Han berättade att alla i byn blev kallade till skärmbildsundersökning, eftersom att TBC for fram som en farsot över landet. En kväll när han skulle lägga sig för natten i en skogskoja, där han, Gustav och Daniel var tillsammans med Nils Erik och andra skogsarbetare, hörde han Nils Erik säga att " det hördes inte vara så bra med Per" till en av de andra skogsarbetarna.

Den natten gav ingen god sömn.

På morgonen sa hans pappa Nils Erik att han, Per, skulle packa ihop och gå hem. Väl hemma hos Ruth fick han veta att han skulle resa till ett sjukhus (Sköns sanatorium) i Sundsvall. Han fick gå själv med enkel packning, ner till Norråker (3km) där han skulle kliva på en buss.

När han gick förbi hos "Helges" (Helge Nilsson = kusin till Nils Erik) stod dom ute på gårdsplanen och Helge sa:

Jaha du far nu!

Dom visste redan orsaken, och ingen som reste bort i samma ärende förväntades komma tillbaka. Helge stoppade en slant i Pers näve, och det var välkommet för inga pengar blev medskickade från hemmet.

Behandlingen på sanatoriet bestod av vila, bra kost och mycket sol. Sedermera kom man på att det gick att fylla en skadad lunga med "kvävgas" via en stor injektionsspruta för att lungan skulle få vila och läka.

Per tillfrisknade och gick upp i vikt och trivdes alldeles utmärkt i den vänliga vårdmiljön som skilde sig mycket från de knapra förhållanden hemmavid. Han skaffade också många vänner som varade livet ut.

Sin bror Bertil som var inlagd på Hammars sanatorium i Nyland, Ytterlännäs (Kramfors kommun) brevväxlade han med fram

tills Bertil avled. De båda kom att stå varandra nära.

När Per äntligen fick åka hem, på samma sätt som när han for, och kom gående förbi hos "Helges" så stod dom med öppna munnar och Helge sa, men lever du Per!

Väl hemma igen så fann nog inte Per sig tillrätta efter att ha smakat lite av "stadslivet" med bättre resurser och inte lika hårt arbete. Det var nog också orsaken till att han var den första av syskonen som lämnade hemmet.

Bilden nedan är från ett julfirande på Sanatoriet i Skön... Per (inringad) har börjat att friskna till...

Militärtjänsten gjorde Per sent i livet (1952-53) på hundskolan i Sollefteå. Detta på grund av att han varit sjuk i TBC.

Under sin militärtjänst på Hundskolan, skötte han om marketenteriet.

Visar här ett antal bilder från den perioden.

Bilden nedan till vänster...

står Per som nr 5 från vänster i främre raden

En tid som babtist

Innan Per flyttade till Örnsköldsvik så tillhörde även han en tid, de lokala baptisterna. Hans mor Ruth berättade att det gjorde de flesta pojkar från byn som var i samma ålder. Orsaken var ett par vackra flickor, som var ditskickade som evangelister. När dessa flickor så småningom reste hem, gick pojkarna ur församlingen, allesammans.

Hur som helst så förde de det goda med sig att Per lärde sig att spela gitarr, som han sedan förde vidare till mig, och jag till min son Kim.

Ofta när mina föräldrar, Per och Britta, hade sina vänner på besök så sjöngs det ofta. Gamla "läsarsånger", och religösa klassiker stod ofta på repertoaren.

En sång som vi kallade "mamma och pappas sång" var Ljudet av hans steg. Text & noter finns under egen flik.

Att försörja sig när man var sjuk...

1955 ser dagens försäkringskassa ljuset för första gången. Fram tills dess hade man bildat Sjukfonder (med statligt stöd) på många arbetsplatser. En sådan "sjukfond" bildades 1949 på Hägglunds & söner, där Per nu arbetade. Men medlemsskapet var frivilligt och man fick ansöka om medlemskap som efter prövning kunde godkännas. Per ansökte naturligtvis om medlemsskap, nu var han ju dessutom familjeförsörjare, men efter sedvanlig prövning fick han avslag på grund av att han i unga år haft TBC (lungsot) och därför ansågs utgöra en för stor ekonomisk risk för föreningen.

Som medlem fick man 2 kronor om dagen i ersättning. Pers timlön var då 1 krona och 50 öre per timme och arbetsdagen var 9 timmar. Man arbetade även lördagar fram till kl. 13.00.

Per tog inte körkort förrän 1965, jag var själv 15 år då. Första bilen en VW bubbla var inköpt före körkortet så han körde själv till körskolan men parkerade på behörigt avstånd. Själv köpte jag min första bil 1966, som 16 åring, men hade en kompis med körkort som chafför.

När Per fick reda på att jag köpt bil så funderade han vad för sorts bil jag hade köpt och när jag svarade att det var en Mercedes 220 S, då blev han stum. Men det var en skrotbil köpt för 1000:-

Trots avsaknad av körkort så körde Per timmerbil i skift med Haldor Larsson, från Rotnäset, under en period i unga år. Annars var det handel och lagerarbete som Per kom att i huvudsak arbeta med. På fritiden hade han en del "extraknäck" för att dryga ut inkomsterna. Han jobbade främst sommartid på kvällarna åt Svensk Värmemätning AB, på helgerna jobbade han på Solängets Travbana men han var även fritidsombud åt försäkringsbolaget Framtiden och diverse andra försäljningsuppdrag.

***************************************************************************************************************

På bilden nedan firar Per sin 50 årsdag (1977) hos Eva-Britt i Gottne.

Bilden nedan...

Mitten av 1980-talet köpte Per & Britta ett litet fritidshus vid Mosjön men hade fortfarande kvar husvagnen som syns i bakgrunden. Stugan överläts senare till dottern...

Bilden nedan:

Brittas pappa John Boija (stående)

Per, Britta, Eva-Britt, Brittas mamma Ingeborg, Brittas yngre systrar Gunnel och Maj.

Brittas mamma Ingeborg hade hjärförstoring och avled 1950.

Brittas pappa John, gifte senare om sig med Anna (känd som gips-Anna på vanföreanstalten i Härnösand).

Bilden nedan är från ett besök hos dem.

Bakre raden från vänster:

Tommy, Per, Fredrik

Främre raden från vänster:

Anna, Kim, morfar John med Emil i knät, Britta, Pia (Marie) med Linda i knät.

Nedan till vänster...                                                                Pers svärföräldrar, Ingeborg & John Boija                              

Nedan till höger...

Per på besök "hemma" i Tjärnmyrberget

Bilden till vänster:

Per & Britta på besök hos familjen Linde´n   (tidigt -50 tal)