Nils-Erik föddes 1900-03-15 och avled 1953-10-09 i hjärtinfarkt, som en följd av astma.

På den tiden fanns inga mediciner mot astma, förutom något slags "kakor" som man smulade sönder till ett pulver som sedan skulle andas in. Astma gav ofta hjärtproblem som det inte heller fanns någon bot för.

Hans fru hette Anna Ruth, Joelsson-Modin, och föddes 1908-03-27 och avled 1972-11-21 i sviterna efter en hjärtinfarkt.

De gifte sig 1929-07-21 och fick totalt 11 barn varav en flicka dog 3-4 veckor efter födseln och sonen Bertil avled innan han fyllde 11 år, i sviterna av TBC. (Tuberkulos)

Övriga barn var: Gustav, Per, Daniel, Fritz, Siv, Leander, Margit, Leif och Assar.

Ruth "såldes" på auktion

Ruth hade 4 syskon, 3 bröder och en syster varav en bror dog endast 5 månader gammal. Hennes pappa, Peter Olof Joelsson, dog när Ruth var c:a 4 år. Hennes mamma, Sara Brita Andersdotter, dog när Ruth var i 7 års åldern.

Ruth och hennes syskon hamnade därför i fosterhem genom så kallad omvänd "auktion".

Det var vanligt på den tiden att barn "auktionerades ut" av kommunen, vilket betydde att de som krävde minst kompensation av kommunen, fick barnet som sitt. Ruth kom så till ett fosterhem hos Olof Modin.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ruths pappa, Peter Olof Joelsson, föddes 1872-12-04 i Harrsjön, Alanäs och dog 1912-04-16 endast 39 år gammal.

Ruths mamma, Sara Brita Andersdotter, föddes 1875-07-01 i Norråker, och dog 1915-01-27 även hon 39 år gammal.

Dom var bosatta i Norråker.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ruth har berättat själv om några episoder när hon var barn…

En gång, när Ruth var i 3års åldern, skulle hennes föräldrar gå och hälsa på några grannar, och de hade hundvalpar (eller kattungar?) hemma som bara var någon dag gamla. Hon fick då skarpa tillsägelser att absolut inte röra eller försöka att öppna ögonlocken på dessa som då kunde bli blinda. (Dumt att göra ett litet barn nyfiken på om ”det verkligen är så”?) Så när föräldrarna gått måste hon testa riktigheten i detta så vips hade hon öppnat ögonen på alla. Hur detta avlöpte är okänt…

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Pappan dog när Ruth nyss fyllt 4år, och mamman levde då ensam med 4 barn som naturligtvis måste hjälpa till efter förmåga. En dag när Ruth var i 6års ålder, bad hennes mamma, Sara Brita, att Ruth skulle gå till byns affär och köpa mat. I byn fanns också ett bageri som frestade Ruth, så hon gick dit istället och köpte sig godsaker för pengarna.

Hon förstod naturligtvis att mamma skulle bli arg, så när hon sedan vände hemåt så smög hon upp på husets vind och kröp ner i en träkista för att gömma sig. Så småningom började Sara Brita att undra vart Ruth tagit vägen och förstod att hon gjort något ofog och började leta efter henne. Det drog ut ordentligt på tiden så mamman blev jätteorolig. Hon sökte till slut uppe på vinden och när Ruth hörde mamman snyftande säga att ”bara Ruth kom fram så skulle hon slippa stryk”. Då öppnade hon försiktigt kistlocket och visade sig. Senare när hon blev äldre och tänkte tillbaka på händelsen så säger hon, ”tänk om låset på kistan gått i baklås, då hade jag kunnat kvävas ihjäl”. Mamman, Sara Brita, dog innan Ruth fyllt 7år.

16 år gammal fick Ruth tjänst som piga hos Nils-Petter och Sigrid Kajsa och efter en tid  flyttade hon samman med deras son,

Nils-Erik, för att skapa ett eget hem.

Hon födde Gustav redan 1926, en vecka efter att hon fyllt 18 år. 

Nils-Erik och Ruth bodde första tiden tillsammans i en kammare hos Leonard och Selma Larsson.

(Nol i berget = norra delen av Tjärnmyrberget) De 3 äldsta barnen, Gustav, Per och Daniel föddes när de bodde där.

Selma blev också Gudmor till Per.

De flyttade senare in hos Nils-Petter och Sigrid Kajsa för en tid och därefter bodde de i ett gammalt hus som ägdes av Petrus Jonsson. Detta hus finns inte längre, men låg strax ovanför (väster om) det som slutligen blev deras egna boende.

1938 byggde de ett Per-Albin torp som blev deras permanenta bostad. Per-Albin Hansson var Statsminister vid den tiden och hans parti, socialdemokraterna, införde ett fördelaktigt lån för att barnfamiljer skulle kunna bygga och anlägga ett torp och försörja sig på småbruk stöttat med annat arbete, vanligast skogsarbete.

Nils-Erik byggde förutom huset även en ladugård, en sommarstuga och en jordkällare. Ett stort potatisland anlades och en brunn grävdes. Husets källare innehöll även en bakugn för tunnbrödbak. Totalt var markarealen 11 tunnland, vilket motsvarar 5,5 ha.  (se flygfoto över Tjärnmyrberget)

I ladugården hade dom ett par kor, ibland någon kalv, någon gris och naturligtvis en häst.

Ruth hade kvar några av djuren, dock inte hästen, efter att hon blev änka. Jag minns när hon stod på trappen till utedasset och lockade hem korna när det var mjölkningsdax. Korna gick sommartid på sambete på en kalhuggen yta nedanför ladugården. Men så småningom blev det för jobbigt med att bl.a. skaffa foder till djuren så de slaktades ut. En gris för att få eget fläsk behöll hon ett par år ytterligare.

Missfall var vanliga

Förutom de 11 barn som Ruth födde så fick hon, som många andra, även en del missfall.

Handlarn´s dotter, Inez, som var gift med Nils-Eriks bror Åke, berättade för mig om ett av Ruths missfall...

Byns alla hästar gick fritt på bete tillsammans när inget arbete krävdes av dem sommartid.

Nu gick inte dessa att finna trots eftersök. Då ringde man från byn, Rajastrand, till Inez pappa (handlar´n) och lät meddela att Tjärnmyrbergets hästar nu var hos dem

Inez skulle då buda detta till Ruth som hade varit sysselsatt med att hacka upp och ta in årets potatisskörd, och när Inez klev innanför ytterdörren så stod där 2 hinkar med potatis och i utdragssoffan låg Ruth blödande från underlivet.

Panikslagen sprang Inez till Signe, (en syster till Nils-Erik) och berättade om Ruths belägenhet.

Signe visste att en syster till Petrus Jonsson, läste till barnmorska så hon budade henne att

omedelbart bege sig till Ruth.

Det var inte vanligt att man kunde få sådan hjälp ute i byarna, men denna gång hade Ruth ändå tur.

     Inez på sin 90 årsdag

Barnen räknades tidigt som arbetskraft

Familjen växte allt eftersom och det var knapert med försörjningen så barnen fick hjälpa till så fort de kunde och det var ofta redan i 5-6 års ålder.

Min pappa, Per, berättade ibland om sin uppväxt, och om hur Gustav favoriserades av fadern, Nils-Erik.

Gustav var ju dryga 1,5 år äldre än Per, och 2,5 år äldre än Daniel, så han räknades ju redan som arbetskraft och fick följa Nils-Erik till skogen och där ”kvista” det timmer som Nils-Erik hade fällt. Detta retade Per och Daniel upp sig på, så när det blev läggdags passade dom på att tillsammans ge Gustav ”på pälsen”.

Det möjliggjordes eftersom att de låg i samma säng på övervåningen och Nils-Erik och Ruth låg nere i kökssoffan.

Så småningom fick även Per och Daniel följa med och ”göra rätt för sig”.

Kringresande folk

På den tiden fanns det också en del "kringresande folk" som ofta tiggde om att få bo någon natt på "höskullen". Nils-Erik var lite "svag" för dessa mäniskor och lovade dem ibland natthärberge, till Ruths förtret. Hon tyckte inte om dessa följen som ofta hade individer som var högljudda och tog plats och ibland kunde saker saknas efter deras besök. Blev dom lovade en natt så blev det gärna fler nätter på grund av att någon i gruppen "blivit sjuk".

Musiken i släkten

Det är flera av oss i släkten som musicerar i olika omfattning. Jag minns även en del musikinstrument (gitarr och dragspel) som fanns hemma hos farmor Ruth när jag växte upp och har funderat om vem som ägde dessa och vem spelade på dem.

Jag kom ihåg att Margit spelade lite på ett dragspel så jag ringde henne för att bringa klarhet i detta.

Här är vad Margit berättade…

Nils-Erik ägde en gitarr och ett grönt dur-spel (ett mindre dragspel där hel- och halvtoner varierade beroende på om man drog bälgen in eller ut), och han spelade på dessa båda instrument men även lite munspel.

Fritz ville också försöka att lära sig att spela något instrument så han ”skickade efter” (postorder) ett ”modernare” dragspel som var brunt och hade en plåt framför där ljudet kom ut. Fritz satte genast igång att öva på detta och som alltid när man skall öva som nybörjare så lät det väl inget vidare och Ruth ledsnade på att höra detta så hon bad Fritz att "gå ner i källaren och öva därnere".

Dragspelandet var nog inte något för Fritz, så istället beställde han en trumpet som han försökte lära sig att spela på. Det blev ingen framgång heller.

Nils-Erik lärde Margit att spela lite på hans gitarr och hon tog också lektioner i skolan. Musikläraren tyckte då att Nils-Eriks gitarr var både stor och ”hårdspelad” så han tyckte att Nils-Erik borde köpa en lämpligare gitarr till Margit. Det gjorde han också och den gitarren hade Margit även med sig till de ”bönemöten” som även hon besökte flitigt på den tiden. Margit lärde sig också att spela på Fritz dragspel, och det har jag själv minnen av.

Fritz gav dock inte upp försöken att lära sig att spela något instrument, så nu riktades intresset till Margits gitarr. Margit berättade att hon satt med en sopkvast och försökte visa Fritz hur han skulle hålla ”greppen” och hur strängarna skulle anslås.

Om det blev någon framgång för Fritz på gitarren… tror inte det men intresserad, det var han.

Enl. Fritz äldsta dotter, Eva, så minns hon att Fritz spelade lite på ett munspel ibland, så musikintresset fanns kvar...

******************************

Till nästa flik "Somrar hos Ruth" 

Nils-Eriks längsta resa var när han en gång for till Anundsjö (Bredbyn) för att byta häst hos en hästuppfödare. Det var en resa som tog drygt 3 dagar tur och retur.

Ruth skrev ett brev till Eva-Britt där hon berättade lite hur hon hade det då... (daterat 1964-08-10

Nedan till höger... en notis publicerad i                  "Nya Norrland" 1950-03-14                                      dagen före Nils-Eriks 50 årsdag               

Per berättade också om en jul när Nils-Erik varit lång tid hemifrån för skogsarbete. Skogsarbetarna bodde många veckor i skogskojor där arbete fanns. Under tiden som skogsarbetarna var hemifrån fick fruarna ofta handla ”på krita” (kredit) hos handlaren.

När skogsarbetarna så ”gjorde helg” och fått ut lite pengar för sitt arbete, for man först förbi handlaren för att ”göra upp” om skulden. Det var inte ovanligt att man också beställt lite ”julbrännvin” som hämtades ut hos denne handlare. Handlaren kunde då passa på att bjuda på någon kopp brännvin till dessa utarbetade män för att öka deras lust att handla lite mer. Och just till denna jul hade Nils-Erik lovat att barnen skulle få varsin julklapp.

Hemma i Tjärnmyrberget var väntan stor på att pappa skulle komma hem och dessutom med julklappar. Efter lång väntan kom hästen lunkande hem till gården (hästarna hittade ofta vägen själva) och på släpet låg Nils Erik sovande av berusning. Pojkarna hjälptes åt att bära in pappa och var jätteglada för att nu var det jul, pappa hade kommit hem.

De började ivrigt leta efter de utlovade julklapparna, och till slut hittades dessa i Nils-Eriks fickor. Han hade köpt ett litet munspel med 3 toner till var och en av dem.

Jag gjorde ett besök 2017-03-11 hos Gustav på Norrbygården

dit han flyttat på äldre dar. Han skulle fylla 91 år 20 mars och jag

var intresserad av att höra vad han hade för minnen från sin barndoms jular.

Klicka på länken till vänster och ta del av detta besök...

Nedan till höger...  En bild som förmodligen är från Nils Eriks 50 årsdag

(1950) det kan förklara blomman i förgrunden. En "kolorerad" svartvit bild

som var vanligt på den tiden. På bilden är det Nils Erik och Ruth med barnen Margit, Gustav, Leif & Assar längst fram.

Orginal-bilden fanns hos Gustav.

Julfirande

Per minns att eftersom familjen hela tiden växte, och ekonomin var knaper, så fick de aldrig några julklappar. Så var det hos de flesta familjer, men man lagade lite extra god mat i alla fall och firade jul som de flesta i deras situation gjorde.

Anna Lindström, en syster till Lars-Gustav Lindström (granne till Ruth och Nils-Erik), jobbade på en tygaffär i Hoting och hon tyckte synd om Nils-Erik och Ruths barn, så till en jul hade hon sytt en ”anorak”, i tunt och billigt tyg visserligen, till alla pojkarna.

Per sa att de var så glada över julklappen, så redan på juldagen tog han på sig sin anorak för att ta en skidtur. Men det slutade så illa att han fastnade i en grankvist och slet sönder anoraken. Han blev så ledsen och samtidigt rädd för bannor när han kom hem, så han tog av sig den och grävde ner anoraken i snön. När han kom hem sa han att han hade hängt anoraken på en kvist efter vägen, för att det blev så varmt, och nu hittade han den inte trots ivrigt sökande.

Anna Lindström

Nils-Erik försörjde sig på skogsarbete som kunde vara avverkning, körning, flottning, plantering osv. så länge han var frisk.

Bilden till höger är från en del av ett sådant skogshuggarlag.

Från vänster, Viktor Rönnqvist, Daniel, Johan Rönnqvist

och Nils-Erik. (Viktor och Johan var från "Högda")

Anna Olofsson i Risbäck har berättat för Elaine (Åke Nilssons dotter) att hon var kocka i deras lag, och hon tyckte att det var bra karlar från Tjärnmyrberget och Högda.