Daniel | ne-ruthnilsson.se

Daniel föddes 1928-12-11 och avled 2014-09-17 i sviterna av en hjärtinfarkt. Daniel gifte sig 1965 med Naina Edwall och de fick 6 söner, Ulf, Rolf, Leif, Brynolf, Staffan, Kenneth tillsammans.

Daniel och Naina flyttade samman 1952 och bodde de första åren hos Ester och Jonas Rönnkvist

(Nainas mamma och hennes "styvfar")

Huset i ”Högda” byggdes 1956. När de gifte sig var det ett "dubbelbröllop" tillsammans med Conny & Margit.

Daniel levde själv i huset efter Nainas bortgång 1995-05-23 fram till hans egen bortgång, och därefter har huset övertagits av de två yngsta bröderna, Staffan och Kenneth.

(Som kuriosa kan det nämnas att den kände skådespelaren Allan Edwall var halvbror till Nainas biologiska far, Viktor Edwall, och alltså "farbror" till Naina)

Ovan till vänster... Bröllopsfoto

Bilden ovan till höger... är från Nainas 50-års kalas

Daniel gick 6 år i skola i Tjärnmyrberget. Det blev också 1 månads fortsättningsskola i Norråker och 1 månads snickarskola på Skansnäset.

I unga år var Daniel dräng hos sin farfar (Nils Petter) och farmor (Sigrid Kajsa) och när det var dags för att bärga hö på utslåttern, var Daniel självklar att följa med och räfsa ihop höet till hässjorna. Daniel minns det som en bra tid eftersom att farfar och farmor var välbeställda med mat. Dom hade gott om kor och får och getter. Där behövde man inte gå hungrig, men kontanta medel var det aldrig tal om.

Ungefär ett år jobbade Daniel på Hägglunds i Örnsköldsvik och bodde från början hos Per och Britta. Sedan hyrde han ett rum på det pensionat som Per och Britta träffades på.

Det blev även ett halvår på Mejeriet i Gullänget, som ansvarig för ostlagret.

Det som blev Daniels arbetsliv i huvudsak var skogsarbete hos dåvarande Kramfors AB som senare blev SCA. Det handlade mest om skogsavverkning (huggning och kvistning) men 1969-70 gick Daniel en utbildning i Gällivare för att själv bli utbildare, vilket han var under några år och på olika platser i landet.

Han utbildade även sin fru, Naina, m.fl. till att både plantera och röja skog. Det var också hans eget arbete några år. De sista åren som Daniel arbetade var som materialansvarig för andra arbetslag, och det var ett betydligt lättsammare arbete innan pensioneringen.

Jakt & fiske var Daniels stora fritidsintresse som han senare också delade med sina söner.

*******************************

By-växeln i "Högda" (Harrsjöhöjden)

I dag är mobiltelefonen eller rättare sagt ”smartphone” en självklarhet för de flesta. Det är också relativt billigt att ringa, och det är samma taxa att ringa över hela landet. Så var det inte fram till åtminstone 1970 talet. Telenätet var inte utbyggt som det är idag, och det var dyrt att ringa framför allt ”rikssamtal” som det kallades när man ringde till ett annat riktnummer område än det man själv befann sig i.

Rikssamtal måste beställas i förväg eftersom att många växlar skulle koppla "sin" del i en hel serie av manuella kopplingar. När samtalet var färdigkopplat blev man uppringd och det meddelades att beställt samtal var klart.

Man hade manuella telefonväxlar i alla byar och ännu större växlar i städerna. Den telefon man hade, både affärer och privat, hade en vev så när man ville ringa till någon så lyfte man luren och vevade några varv tills någon svarade i närmaste växel. Då sa man numret eller stället dit man ville ha samtalet kopplat. När så samtalet var över vevade man ett varv på veven så att växeloperatören fick en signal om att samtalet avslutats.

Just en sådan by-växel hade man hemma hos Daniel och Naina. Det var Naina som hade uppdraget som väl gav några kronor i förtjänst, men man blev ju bunden till att vara tillgänglig. Allt eftersom sönerna växte fick man lära sig hur man svarade och hur man kopplade kunden vidare. I slutet på 1960-talet fick Naina en ringklocka monterad på utsidan av huset, vilket gjorde att man ändå kunde vara utomhus om man ville, och ändå höra om någon ringde.

Vid ett av våra besök hemma hos ”Daniels” fascinerades jag över skötseln av denna växel…

Det var någon som ringde och ville väl bli kopplad till en namngiven person, men Naina svarade att: ”dom är inte hemma, men jag tror att dom for till Rulles så jag kopplar dig dit i stället”.

Det är inte att vara ”vetasjuk” utan räknas som ren service.

Första TV:n i byn

Daniel och Naina var dom första som köpte TV i "Högda" och det blev snabbt populärt bland byborna att besöka "Daniels" för att titta på TV. Medans TV:n var igång så gjorde Naina "glödhyppen" så att alla fick fika också.

Kiosk och café i "Högda"

Nainas mamma och styvfar , Ester och Jonas Rönnkvist, bedrev en mindre ”kioskrörelse” från ett skåp i köket. Dom sålde både tobaksvaror, läsk och godis.

Det fanns även 2 caféer i Högda en gång i tiden varav det ena drevs av Leandra Holmkvist.

Daniel berättade att när han började att ”fria” hos Naina var det oftast fullt med folk på båda fiken.

Högda hade även en skola på den tiden.

************************************************************************************************************************

Nedan är några bilder på Naina...